hej
Jag är leo. Jag har sedan några år tillbaka en odiagnostiserad ätstörning som ter sig som en blandning av anorexi, bulimi men mest stark matångest och olika straffmetoder för matintag osv. Just nu är jag agerar jag inte min ätstörning som jag gjorde innan. Nu består min störning mest av onormalt destruktiv fixering vid mat och träning.
Jag är en "periodare", jag gör det mesta i perioder. Jag har perioder då jag tränar hårt, perioder då jag inte tränar, perioder då jag överäter, tröstäter osv. Jag har väldigt svart/vitt beteende med starka drag av manodeprisivitet och det är också så min ätstörning ter sig. Ibland mår jag asbra och lever på rosa moln, tyvärr är ofta detta oftast endast nån timme. Sen kan jag ha dagar av intetsägande humör. Jag svänger mellan olika skov ganska ofta. Ibland mår jag okej, ibland skit, ibland apatisk, ibland toppen, oftast allt på en dag.
Mina svängningar går väldigt mycket över min sambo, därför ska vi flytta isär till sommaren så jag får reda ut mig själv lite och hitta tillbaka till någon slags självständighet. Jag är beroende av min sambo. Vi gör allt tillsammans och är alltid ihop, vi älskar varandra men sitter av vana tyvärr ihop vilket är väldigt destruktivt för vårt förhållande.
Jag bor i Malmö men ska till sommaren flytta upp till Stockholm. Jag fick min ätstörning i nionde klass då jag var under mycket press och vägskäl i livet. Jag svalt och hetsåt och spydde. Idag gör jag inget av detta. Men i huvudet har jag aldrig läkt. Min ätstörning bygger på en mat- och viktfixering som jag haft så länge jag kan minnas men allt började vid tioårsålder då min mamma skrev in mig på viktväktarna. Jag var överviktig som barn och vv var bra för mig, jag gick från tjock till mullig och har hållt det mer eller mindre hela tonåren. Jag gick ner tio kg med vv, men "de sista kilona" skulle jag nog klara av själv tänkte jag och min mamma och så slutade jag på vv.
Efter detta har jag gått på åtskildiga dieter. Mellan att jag var tio år och fick min ätstörning i nian gick jag på varje diet jag kom över. Min mamma uppmuntrade oftast det. Hon är själv kraftigt överviktig och har dels fört över tröstätande på mig. Min mamma har alltid bantat. Därför har vi oftast bantat ihop tills jag flyttade efter nian. Jag gick på bla. nutrilett, the zone, atkins, the south beach osv osv. Jag minns i femman eller sexan hade jag med mig ett glas mjölk och några sötmandlar till mellanmål eftersom det funkade enligt min zone-diet, så jäkla stört för en sån liten.
I nian gick det över styr iallfall. Sommaren mellan gynasiet och nian flyttade jag men låg allmänt stilla i apati. Med hjälp av min då bästa vän (nuvarande sambo) slutade jag svälta mig och började äta. Efter ett tag nästan straffmatade jag mig själv och tvingade mig att inte spy upp det. Jag har förträngt mycket sen denna perioden men jag minns att i slutet av sommaren slutade jag spy. Det var ofattbart svårt. Först kunde jag bara inte. Jag försökte och försökte men är man vann att spy tre gånger om dagen så var bara en dag svår att klara. Sedan så bara gick det. Jag slutade över en natt och spydde inte mer. Det var hemskt men jag vägrade spy eftersom jag redan hade klarat mig så långt (en vecka var en stark milstolpe, efter det vägrade jag misslyckas) jag ville heller inte göra min kära vän besviken, han hade nästan fått en ätstörning på köpet.
Jag gick från 60 kg upp till 67 -70. Efter en period av avvänjande från dessa uttryck av min matångest försökte jag gå ner kilona jag gått upp då jag slutade spy. Jag var fortfarande fast besluten att bli skinny, men inte genom att svälta mig. I detta läget har jag befunnit mig sen dess. Jag vill gå ner i vikt men inte genom att hålla på som jag gjorde innan. Tyvärr har jag mått väldigt dåligt och istället bara gått sakta upp i vikt sen den första perioden på gymnasiet.
På andra sidan myntet finns ett brinnande intresse för mat och dess effekter på kroppen. Jag är ganska påläst på raw food och håller en rådiet i vissa perioder då jag känner för det. Jag blev i samma veva som jag började på gymnasiet vegetarian och ganska snabbt vegan, men detta hade inte med min äs och göra utan för jag började intressera mig mer för den äckliga köttkonsumtionen och jag lärde mig väldigt mycket som har gjort att jag aldrig kommer röra vid kött igen.
Jag väger idag ca 76 kg och är 169 cm lång. Jag tränar av och på på friskis och svettis. Jag har som mål att en gång för alla, nu när jag står inför studenten, flytt, ett eget liv, gå ner i vikt. Jag vill helst väga mellan 45 - 50 kg men det är en lång väg dit. Jag försöker fokusera på att komma ner till 60 kg i första hand för att inte bli helt tokig.
Min sambo har varit bortrest några dagar och kommer vara borta en vecka till. De dagar jag nu spenderat själv har bestått av att skita i skolan, inte gå upp ur sängen och att äta. Men idag, idag känner jag mig stabilare.
