Publicerad 2013-07-27 22:48:15 i leo
Har sån jävla socialångest för jag är tjock. Känner mig bara fel med folk för jag skäms för hur jag ser ut. Allt som är bra med mig blir liksom likgiltigt för jag är tjock. Att jag är tjock är ett sånt stort minus så det slår ut alla plus. Mår verkligen skit i min kropp och vill inte vara med människor för jag är fet. Känner mig så jävla fången i min kropp.
Publicerad 2013-07-25 22:53:40 i leo
Gör pilates typ varannan dag och försöker tänka på träning istället för mat. Allt stiger mig åt huvudet, har svårt att vara i denna värld och går lätt in i andra.
Ha dock haft en väldigt bra dag, har badat med en kompis från vår brygga (jag bor vid vattnet) fast det var iskallt, har ätit massa stekt broccoli (bästa maten!) och druckit smoothie i vita bergs-parken. Idag har varit lite ett smakprov på hur livet kan vara.
Publicerad 2013-07-15 16:38:15 i bilder
Håller på att rensa thinspo-bilder från min dator så här kommer en salig blandning av bilder. Har försökt rensa bort de jag redan lagt upp på bloggen, det gick sådär. Sen försökte jag dela in återstående bilder i kategorier, det gick också sådär och sedan kom allt i oordning när jag ladda upp allt i en klump. håll till godo.
Publicerad 2013-07-15 16:27:15 i
Ligger mest och gråter hela dagen. Min terapeut är på hembesök för att försöka styra upp.
Kollar på gamla bilder då jag fortfarande hade ork att göra saker. Kollar på bilder på folks bloggar och facebook. Folk njuter av sommarn, har det mys, dricker vin och hänger med sina vänner. Jag saknar att få ha det så. Att vara glad. Att orka umgås, vara glad. Jag är så avundsjuk på människor utan depression. mitt liv suger. Hela min vardag handlar om att överleva och att hantera min ångest. Va fan lever jag för liv egentligen?
Publicerad 2013-07-15 00:30:42 i matintag
in:
frukost: äpple, sallad plus lite gryta
lunch: linsgryta med morot istället för ris
snack: ett litet glas oliver, två plommon och två skivor melon
middag: en brödskiva med nästan en hel avokado på
kvällssnack: "glass" gjord på fryst banan och kakao
kvällsmat: sallad på isberssallad, gurka, bönor, oliver
ut: 1,5 timmes promenad i väldig mycket backar
Har inte hetsätit på flera dagar. Äter extremt regelbundet och ganska mycket, det är så det får vara nu. Måste hitta någon slags balans och komma bort från hetsätandet om jag någonsin ska gå ner i vikt.
Har haft ångest kring min kropp större delen av dagen och inte låtit någon röra mig och varit väldigt lättirriterad.
Publicerad 2013-07-06 14:33:36 i leo
I förgår var jag hos min psykiatriker som håller i min sjukskrivning. Vi pratade om min ätstörning, om hur jag har förnekat den men hetsätningarna har funnits kvar, att de andra symptomen börjar bli värre.
Jag tänker konstant på mat, kontrollerar min mat, vill helst äta det jag själv tillagat. Men å andra sidan så äter jag utanför den här kontrollen nästan dagligen, då anser jag att jag tappar kontrollen, äter utan begränsning och sedan får jag massor av ångest. Men att kompensera hetsätningarna med massor av träning orkar jag inte, jag är för sjuk för det. Eftersom jag har en depression som gör mig orkeslös orkar jag inte dra iväg och träna ofta. Och att kompensera genom att spy la jag av med för några år sedan. Men med tanke på att den mesta av min tankeverksamhet om dagarna går kring mat och kropp så ansåg min läkare att jag borde söka hjälp på stockholms centrum för ätstörning eller mandometerkliniken.
I början var jag inte alls rädd för att söka till en ätstörningsklinik eftersom jag är så rutinerad inom vården, jag är sjukskriven, har en rehab-plan, frikort och allt det där. Sen läste jag ansökningen. ÅNGEST. En skulle fylla i vikt, om en gått ner de senaste månaderna, hur en kontrollerar sin vikt. Plötsligt känns det inte som att jag har en ätstörning eftersom jag inte har anorexia, inte äter och är underviktig. Istället är jag överviktig, äter regelbundet, har inte gått ner i vikt de senaste månaderna men hetsäter fast utan tillräcklig kompensation.
Hur fan ska jag göra? Vill ju bara vara smal men ångesten och ätstörningen gör mig tjock och inte smal.
Det logiska vore ju att kämpa för att bli friskare, ha mindre ångest, vara mindre deprimerad och i och med det sluta hets- och tröstäta. Då kommer jag bli smal, om jag slutar fixera vid mat. men hur fan gör en det? Och hur står jag ut med att vara så här tjock under min rehabilitering? Hur får jag inte ångest av den här kroppen?
