47.
Nu är jag hemma från berlin. det var fint. sov mycket, tog några droger, dansade och pratade väldigt mycket med F som jag bodde hos..
Just nu står maten, träningen, kroppen, ätstörningen stilla. den delen av mina problem verkar vara på paus. jag tycker att min kropp är ganska okej. hemsk, fet, behövs fixas till på så många sätt - men ändå bra. det är okej.
jag har just nu en bättre period i mitt mående då jag inte mår och känner lika mycket som vanligt utan det mesta glider bara på. jag är ganska lugn- livet får gå som det går och skiter det sig så får jag börja om.
under min berlinresa insåg jag att jag måste ingå i någonslags känslomässig celibat. jag måste sluta känna så mycket för andra som inte känner tillbaka. jag måste satsa på mig själv och inte på alla andra. jag måste sluta gråta över att mina kärlekar alltid är obesvarade. jag måste finna något annat utöver en annan människas bekräftelse.
(ps. jag tror ironiskt nog att detta ointresse för mat har gett resultat, ser smalare nu fast jag ätit massor den senaste tiden)
